Häromdagen fick jag den här uppmaningen i ett mail från min snart 90-åriga väninna Maj-Britt:
-Vila på dina lagrar och njut nu.
Och det är precis vad jag gjort förutom att arbeta på Rediviva då men resten av tiden har fått gå i vilan och förundrans tecken. Jag njuter av känslan att boken Bomullssystrar finns på riktigt. Den bok som jag skrivit på i två år om inte snart tre. Den boken som gjort att mina sorgecirklar slutits och underhållit mig många stunder framför datorskärmen.
Hur ord kommer ur fingrarna på tangentbordet är en fascinerande process som förundrar mig. Jag vet sällan vad som ska komma när jag börjar skriva. Men ord blir det.
Jag vill att boken ska ge hopp och glädje trots att ämnet kan tyckas tungt. Om bara en bråkdel av all glädje (ihop med sorgeminnena) som jag upplevt medan jag skrivit når läsare är jag nöjd.
Redan nu börjar kommentarerna komma om vad olika personer ser och tolkar. Orden får omformas på nya sätt hos dig som läser och tolkar både ord och illustrationer.
För en vecka sedan var bokrelease och 100 första böckerna stod uppställda på ett bord. Småplocket framställt och bubblet väntade på gästerna i Biz & Arts fina lokaler på Öfvre Slottsgatan 6. Jag hade inte sovit speciellt mycket men kände mig ändå lugn. När gästerna strömmade in signerade jag böcker som i en rosa bubbla. Hörde sorlet och glasklirr. Märkte hur böckerna såldes och hur Odettes illustrationer betraktades. När det var dags för ako och Grosse att underhålla och för mig att läsa korta texter ur boken föll allt på plats.
Tack alla som kom och tack alla som köpt och beställt boken. Trodde faktiskt inte att alla första 100 skulle gå åt på en gång, men det gjorde det. Väntar ivrigt på att förlaget ska leverera fler så att jag hinner skicka ut beställningarna till dem som väntar före jul. Det är nog stort att de första kom med tanke på pappersbrist i Europa, coronapåverkan vid tillverkningen och transporter som fördröjs.
I förmiddags yogade vi som vanligt med Marika på Yogama framför skärmen. Det är så vi gjort de senaste fyra C-åren, maken och jag. Det är en rutin som gör att lugnet infinner sig i kropp och själ. Jag kan inte annat än rekommendera dig som läser att hänga med och anmäla dig. För det var under en yogaavslappning hos Marika jag träffade mina flickor mellan dröm och verklighet på en strand i Hälsingland för första gången. Kring den och några till starka upplevelser bygger jag boken mellan fantasi och verklighet.
Marikas förmåga att få deltagare att lyssna in sin kropp är enastående.
Jag tittar mig omkring medan jag skriver. På vägarna har jag upp hängt upp några av Odette Lagers Fine Art Prints från boken Bomullssystrar. De är så vackra, en njutning att titta på. Här kan du se alla hon skapade till boken.
Till veckan på torsdag, den 16 december släpps Bomullssystrar officiellt. Den kommer att finnas i min och Odettes egen Limited Edition-version att beställa här och som danskt band en variant med mjuka pärmar.
Nu är det är dags för boken att spridas. Den kommer att finnas på bibliotek, Adlibris, Bokus, Spädbarnsfonden, UNT Mera och hos bokhandlare. Jag har till och med hittat den hos en finsk boknäthandel. Min förhoppning är att den kommer att nå själar som går igenom sorg på ett eller annat vis.
Tittar på uttrycket: det är just det vi gör vi som förlorat, vi går igenom känslan av förlust som inte går att förstå. Till en början som genom ett ihållande slagregn som så småningom går över i stril. Det slutar inte att regna men när åren går når kanske bara enstaka droppar våra hjärtan.
Jag hoppas att boken ger en förståelse att sorg måste få ta tid för att nå till livsglädje igen och då kanske starkare än någonsin.
Ha en fin tredje advent, du som läser.
