Anna Hansdotter och jag har pratats vid per telefon hur många gånger som helst men bara träffats IRL vid två tillfällen. En digital årslång skrivkurs hos Sofia Sivertsdotter förde oss samman. Det var Annas förlösande ord om att tänka som i filmen Sliding Doors med två parallella handlingar som satte fart på min fantasi. Tänk om…blev ledstjärnan för skrivandet av Bomullssystrar. Här svarar Anna på tre frågor:
1. Berätta varför/hur du engagerat dig i boken Bomullssystrar.
Jag hade förmånen att som skrivvän få följa Bomullssystrars födelse. På nära håll, ord för ord, mening för mening, fick jag uppleva hur Anki skrev liv i sina döda döttrar. Varsamt lät hon flickorna få kliva in i en levande berättelse som berör på så många sätt.
2. Vad har det givit dig?
Berättelsen visar kraften i skrivandet, människans behov av att få ge uttryck för sin innersta och mest autentiska upplevelser. Ankis berättelse berör mig på djupet, kommer att beröra många hjärtan. Bomullsflickorna har med denna boken fått det liv de längtat efter.
3. Vad tror du boken kommer att ge läsaren?
Boken förmedlar så mycket hopp och kärlek. För mitt i den livslånga sorgen och saknaden blåser Anki med ordens hjälp liv i sina flickor på ett sätt som får mitt hjärta att slå lite varmare och lite mjukare. Ankis flickor påminner ödmjukt om livets mirakel.
Jag är så tacksam att få ha varit en del av det här projektet, ett projekt som för mig personligen är så mycket mer än en bok.
Förbeställ boken här.